För en amatör är allt enkelt
Landets medarbetare har aldrig varit så innovativa. Mycket av inspirationen hämtas från den privata it- och kommunikationsanvändningen. Utvecklingen resulterar i ett stort antal mer eller mindre lovvärda initiativ på arbetsplatserna.
Vi börjar få kläm på de digitala möjligheterna och allt fler blir ”proffs” på it och telekom. Snart har var de installerat sitt eget wlan, konfigurerat sin smartphone och med en reklamfinansierad app lyckats visa upp semesterbilderna från den senaste semesterresan på sin 52-tums tv – allt via dlna och wifi. Människor har i allt större utsträckning koll på priser och navigerar säkert mellan operatörernas olika abonnemangsformer. Ingenting ska behöva kosta mer än 199 kronor per månad. Telefonens prestanda är avgörande för våra val och en skärmupplösning under wqhd och en kamera under 20 MP är uteslutet.
Den här utvecklingen ger verkligen perspektiv på tillvaron. Är det någon som minns en prestandadiskussion på trotjänaren Dialog? (Ja, det var faktiskt också en telefon som gick att ringa med).
När vi för över privat-jagets teknikerfarenheter till ett större professionellt sammanhang måste vi dock ta hänsyn till flera parametrar och där utmärker sig den så kallade multiplikatoreffekten. Det är en milsvid skillnad mellan en timmes privat svärande för att få mobilens bildapp att prata med tv:n, jämfört med den kostnad som uppstår i organisationen med hundratals anställda som måste lägga ned en timme på lösningar som inte fungerar.
Det är kanske inte en katastrof om svågern inte får uppleva dina semesterbilder, men i en organisation kommer borttappade samtal och obesvarad e-post kosta mycket form av goodwill-förluster och minskad försäljning.
När vi kommer till säkerhet, redundans och kapacitet kan vi inte heller acceptera en konsumentstrategi. Det står helt enkelt för mycket på spel. Det till synes enkla och billiga som kanske fungerar hemma i mexitegelvillan, blir med all säkerhet både dyrt och komplicerat i ett mer professionellt sammanhang.
Sensmoralen i denna sedelärande berättelse skulle kunna sammanfattas så här: Ju mindre vi vet, desto mer tror vi att vi förstår. Och vi som vet har en oerhörd respekt för det vi inte begriper. Med andra ord: I professionella organisationer krävs mer än bara amatörer.
