EU-domstolen upphäver datalagringsdirektivet
EU
EU-domstolen ogiltigförklarar det omdiskuterade direktivet om lagring av uppgifter.
Den tycker att direktivet innebär ett omfattande och särskilt allvarligt intrång i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter.
Datalagringsdirektivet beslutades av Europaparlamentet och Ministerrådet redan 2006 och har därefter implementerats i olika takt av länderna i unionen. Det innebär att tele- och internetoperatörer är skyldiga att lagra data om kundernas elektronisk kommunikation i minst sex månader. Uppgifterna ska kunna användas för att effektivisera brottsbekämpningen.
När EU-domstolen nu ogiltigförklarar direktivet så får det rättsverkan redan från och med den dag som direktivet först trädde i kraft.
Beslutet är ett resultat av en prövning som har begärts av Irlands högsta domstol och Österrikes författningsdomstol. De har framför allt ifrågasatt om datalagringsdirektivet stämmer överens med EUs stadga om den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter.
EU-domstolen håller med om Irlands och Österrikes invändningar och pekar framför allt på att den så kallade proportionalitetsprincipen överträds. De listar tre delar där effekterna har blivit för långtgående:
- Direktivet omfattar allmänt sett alla individer, alla elektroniska kommunikationssätt och alla trafikuppgifter utan att det görs någon skillnad, begränsning eller undantag utifrån syftet att bekämpa grov brottslighet.
- Det ställer inte krav på något objektivt kriterium som gör det möjligt att garantera att behöriga nationella myndigheter endast har tillgång till uppgifterna och endast får använda dem för att förebygga, avslöja eller väcka åtal för brott som kan anses tillräckligt allvarligt för att motivera ett sådant intrång. Direktivet nämner enbart ”allvarliga brott” och låter varje land avgöra vad det är.
- Lagringstiden ligger på mellan minst 6 månader och högst 24 månader utan att det i direktivet preciseras vilka objektiva kriterier som ska tillämpas för att fastställa att uppgifterna lagras kortast nödvändiga tid.
Dessutom tycker EU-domstolen att datalagringsdirektivet brister i att effektivt kunna hindra riskerna för missbruk av uppgifterna, som att ekonomiska hänsyn kan få äventyra säkerheten. Den är dessutom emot att det inte ställs krav på att uppgifterna ska lagras inom EU.
