MSB glömmer kommunväxelns roll i krisläge
Telefoni Branden i Västmanland innebär en möjlighet att lära sig av sina misstag. Men varför har kommunikationen med allmänheten så låg prioritet i den utvärdering som MSB gjort av lärdomarna? Det frågar sig Roland Pihlström, vd på Kalix Tele24, i denna debattartikel.
För mindre än två år sedan drabbades flera kommuner i Västmanland av den största skogsbranden i Sverige sedan 50-talet. Branden skapade stor materiell förstörelse och visade samtidigt på flera brister i samhällets krisberedskap. Inte minst misslyckades kommunerna att på ett bra sätt kommunicera det aktuella läget till alla oroliga medborgare.
För några dagar sedan kom så en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), där de granskar krisberedskapen inför och arbetet under den stora skogsbranden. Rapporten utmynnar i åtta förslag som ska göra att beredskapen är bättre nästa gång en större kris av det här slaget inträffar. Bland annat vill MSB att länsstyrelserna ska lära sig att samarbeta bättre och att den kommunala räddningstjänsten ses över. Tyvärr säger MSB:s rapport ingenting om hur de olika aktörerna ska förbättra kommunikationen med allmänheten. Det tycker jag är beklagligt.
Jag har engagerat mig mer och mer i kommunernas krisberedskap, och specifikt på kommunväxelns roll. Helt enkelt för att bristerna är så stora. När det uppstår en samhällskris, även i mindre skala än en stor skogsbrand, uppstår ett enormt informationsbehov. Då är det kritiskt viktigt att kommunväxeln pallar trycket och är tillgänglig för alla oroliga medborgare som söker besked. Det här är en fråga som många kommuner blundar för. Resultatet? Varje ny kris är en ny överraskning. ”Oj, kommunväxeln är fullständigt nedringd idag. Vad synd att vår ena telefonist är hemma och vabbar.”
Med bättre redundans och beredskap skulle kommunens växel kunna vara i drift och tillgänglig för oroliga medborgare dygnet runt även när samhället utsätts för stora påfrestningar. Det borde vara en mycket rimlig målsättning, men jag vill påstå att de flesta svenska kommuner inte kan leva upp till den idag.
Branden i Västmanland innebär en möjlighet att lära sig av sina misstag, och därför är det omfattande utrednings- och analysarbete som pågått sedan dess väldigt positivt och professionellt. Det är många aktörer, inte bara MSB, som analyserar och försöker dra lärdomar från händelseutvecklingen och myndigheternas agerande de ödesdigra dagarna i augusti 2014 då 2000 hektar skog försvann i lågorna. Men varför har kommunikationen med allmänheten så låg prioritet i den här utvärderingen? Med god kommunikation kan man motverka oro och onödig ryktesspridning. Kommunväxeln är som viktigast när det är som allra svårast att driva den, men trots det saknas både kris- och kontinuitetsplan för telefonväxeln i många kommuner. Därför är det synd att MSB inte lägger någon vikt vid detta i sin rapport.
Läs mer om MSB:s rapport här:
