Ombord är säkerheten allra viktigast
Telefoni Ett fartyg är långt ifrån en idealisk miljö för trådlös kommunikation men kraven på driftsäkerhet och täckning är höga. Färjan Stena Nauticas nya dect-system för larm och tal både ökar sjösäkerheten och gör livet för besättningen enklare.
[Detta är en artikel från Telekom idag nr 6 2013]
När man får problem ombord på ett fartyg gäller det att besättningen agerar snabbt och korrekt. Mardrömmen är en brand som bryter ut men även mindre incidenter eller haverier kan få ödesdigra följder när man befinner sig till havs. Färjan Stena Nautica som går mellan Varberg och danska Grenå är inte ett av rederiet Stena Lines större fartyg, ändå är avstånden ombord långa och att ta sig från ett maskinrum till ett annat kan ta upp till en kvart.
För att förkorta tiden det tar att hantera ett larm och göra det lättare att kommunicera ombord har Nautica nu, precis som merparten av Stena Lines flotta, fått en modern telefoni- och larmplattform baserad på dect-teknik. Den ersätter de komradioapparater och personsökare som använts tidigare. Förutom att kunna ringa internt ombord eller till land får besättningen nu den larminformation som berör dem i klartext. De slipper kontakta bryggan för få reda på vad som hänt och störs inte längre av larm som berör någon annan.
Driftsäkerheten sätts först
Men fokus ligger på driftsäkerhet snarare än att anamma det senaste. Som exempel används traditionell dect istället för ip-dect och fartygets väl beprövade Nortel-växel har fått sitta kvar som huvudväxel.
– Den har istället kompletterats med en underväxel från Cobs som tar hand om dect-anknytningarna och larmhanteringen, berättar
Anders Johansson på företaget Diwiton som gjort installationen.
Underväxeln är analogt ansluten mot huvudväxeln eftersom det både är driftsäkert, billigt och möjligt för besättningen att felsöka om något problem skulle uppstå.
Alla sorters vågor stoppas
Trådlös teknik och fartyg är dessvärre inte en helt okomplicerad kombination. De tjocka vattentäta skotten stoppar effektiv alla radiosignaler.
– Elektroniken i allt från spelmaskiner till hissar stör dessutom kommunikationen. För att spara energi använder man numera dessutom frekvensstyrning på så många elmotorer som möjligt vilket skapar extra mycket störningar, berättar Anders Johansson.
Ändå ska det finnas täckning i princip överallt, åtminstone så att larmen som skickas som sms kan komma fram. Hela båten täcks in med mellan 30 och 40 basstationer och det gäller att tänka i tre dimensioner när man planerar placeringen av dem, förklarar han.
– Plåten mellan däcken är mycket tunnare än i skotten vilket gör att en basstation ofta kan ge täckning även på planet under men bara en kort sträcka i sidled.
Genom att flytta runt ett par tre basstationer arbetar man sig igenom båten för att hitta den bästa placeringen.
Höga krav på materialet
Mellan varje skott är det 20 meter, sedan gäller det att ta sig igenom den tjocka plåten för att komma vidare med kabeln. Ofta, men långt ifrån alltid, finns det färdiga täta genomföringar, annars måste man skära upp ett nytt hål och sätta dit en tätning vilket gör arbetet långsamt. Kabeln som används till sjöss är extra hållbar för att klara den marina miljön med fukt och mycket vibrationer men därigenom också stelare och svårare att hantera.
– Hade man kunnat göra installationen när fartyget låg på varv hade det varit enklare, nu får vi istället arbeta när det är i trafik. För att inte störa passagerarna för mycket får man tänka på att bara arbeta på ett mindre område i taget.
Går inte att ge upp
För installatörerna gäller det att kunna lösa oväntade problem på egen hand utan den backup som finns till hands vid arbeten iland.
– Man får ha mycket jävlar anamma och inte ge upp när man gör ett sådant här jobb. Sedan brukar fartygspersonal vara väldigt bra på att samarbeta och vi löser problemen tillsammans. Ingen tjänar på att inte hjälpa till, säger Anders Johansson som konstaterar att arbetet med fartygskommunikation gett många värdefulla lärdomar om hur man hanterar komplicerade projekt.
