Inga produkter i varukorgen.
IT-avtal och bräckliga upphandlingsrutiner
Tidigt i min karriär kom jag att engagera mig i frågor som rör relationen leverantör och affärskund. Och i synnerhet då kundens eviga underläge mot leverantören. Ett underläge per definition så att säga. Vad är skillnaden mellan proffs och amatörer inom idrottsvärlden? Jo proffsen jobbar heltid och är helt fokuserade på sitt gebit och amatörer ägnar sig åt sin sport på lediga stunder. Det är precis samma sits som vid upphandling av IKT-system. Jobbar jag med telefoni i en stor organisation och har en budget på 10 till 150 miljoner så är jag med all säkerhet bäst på den egna organisationens telefonifrågor. Men då jag ska genomföra en förnyelse som kräver en större upphandling så möter jag leverantörernas världsmästare inom ett gebit där jag själv bara är distriktsmästare.
Vad ser jag när jag tittar i backspegeln? Jo, leverantörer som rutinmässigt målar in sina kunder i olika hörn där de blir ”fångade” i upp till tio år från det att leveransen skett. Avtalsvillkor som lägger allt ansvar på kunden och alla rättigheter hos leverantören. Ett exempel: ”i händelse av tvist mellan köpare och säljare skall köparen betala alla kostnader som leverantören har i samband med tvist som rör det aktuella avtalet.” Avtalsvillkor som är långt från god affärssed.
Jag ser mängder av leveranser av system som är kraftigt försenade och som inte följer överenskomna villkor och med en slutnota som vida överträffar träffade avtal.
På kundsidan ser jag en stundtals oerhörd inkompetens och aningslöshet vid upphandling och inköp. Vill man skapa ett säkert upphandlingsfiasko så låter man den tilltänkte leverantören göra en förstudie som slutar med en upphandling som konfirmeras på leverantörernas blanketter för standardavtal. Så här har det varit i snart femtio år nu! Ser vi något ljus i ändan av tunneln? Tveksamt.
