Lina Bjelkmar: ”Unga vill ha feedback – men inte från dig”

”Se mig! Hör mig! Bekräfta mig! Blir det bra så här, vad ska jag ändra på, är jag på väg åt rätt håll?”

I kölvattnet av sociala medier och diverse appar, kan vi se hur en ny sorts feedbackkultur har växt fram i rekordfart, i synnerhet hos den yngre vuxna generationen – ofta kallad Generation Z. I samma stund som ett inlägg postas, startar den spända väntan på hur det ska tas emot. Hur många likes får jag den här gången? Vad kommer folk att tycka om det jag har att säga, eller det jag delar med mig av? Tummarna flyger, kommentarerna haglar och dopaminet rusar, följt av en stunds lycka och tillfredsställelse. Eller inte. Och sedan börjar det om.

Att få återkoppling på det man gör, frekvent och i realtid, har helt enkelt blivit en vana ur vilken ett behov har skapats.

Utan att lägga någon värdering i det, kan jag konstatera att detta behov av instant feedback kan ställa till det en smula i arbetslivet. Glappet mellan en generation som är van vid arbetssättet och inställningen att feedback ges under det årliga medarbetarsamtalet – förutsatt att inte något är helt uppåt väggarna galet under året som passerar mellan samtalen – och en generation som vill ha återkoppling löpande och frekvent blir i längden ohållbar.

Tiden räcker inte till!

Jag hör titt som tätt från människor i ledande positioner att de upplever en frustration över att inte kunna möta medarbetarnas mer eller mindre uttalade krav på ständig återkoppling. Det finns kort och gott inte tid för det i ett redan pressat schema, och ingen människa klarar av att fylla den rollen! Det skulle krävas en person på heltid enbart för att återkoppla på medarbetarnas dagliga göromål och prestationer.

Samtidigt vill man värna om medarbetarna och se till att de trivs, utvecklas och vill fortsätta vara en del av företaget en lång tid framöver. Uppenbart är att någon form av anpassning behöver äga rum för att fylla det befintliga glappet mellan medarbetarnas behov av återkoppling och deras chefers förmåga och tillgängliga tid. För att tillfredsställa Generation Z, utan att fullständigt köra slut på deras chefer, krävs att vi plockar fram det tunga artilleriet…

En klassisk win-win-situation

Okej, jag kanske överdriver en aning när jag pratar om det tunga artilleriet. Det jag egentligen menar är att vi i vissa situationer behöver ta hjälp av tekniken för att möta befintliga behov – även när dessa är av tämligen mänsklig karaktär. Det här är en sådan situation.

När jag var med och startade Indicate me för ett antal år sedan var målbilden tydlig; vi ville hjälpa företag att effektivisera sina kundtjänstfunktioner. Och sättet att åstadkomma detta, var genom att motivera och engagera medarbetarna, genom att ge dem direkt insyn i sina egna prestationer, i stället för att behöva invänta den informationen från närmsta chef. För faktum är att när informationen väl delges medarbetaren, så är den ofta mer eller mindre daterad, och det gyllene tillfället att ta till sig en viktig lärdom i stunden har brunnit inne.

När medarbetarna får insyn i – och återkoppling på – sitt eget arbete, löpande och i realtid, så händer något. Vi kan tydligt se hur motivationen ökar i takt med insikten att man faktiskt är med och skapar sin egen framgång. Tack vare automatiska lösningar för detta, frigörs samtidigt ledarna från uppgiften och ansvaret att agera ”återkopplare” på var och ens prestationer, och kan i stället lägga sin tid på mer affärskritiska frågor. En klassisk win-win-situation, if you will!

Med andra ord så finns det alltså ett smart, enkelt och hållbart sätt att stilla medarbetarnas feedbackhunger, utan att du som ledare behöver klona dig själv. Tack och lov för tekniken – eller vad säger du?

Lina Bjelkmar skriver krönikor i Telekom idag med jämna mellanrum. Därutöver driver hon företaget Indicate me som hjälper företag att engagera sina kundservicemedarbetare.