Inga produkter i varukorgen.
Mer kabelrör kan förbättra konkurrensen
Bättre tillgång till färdig kanalisation skulle skapa mer bredbandskonkurrens utanför tätorterna menar PTS, som vill se nya affärsmodeller.
Att gräva ner egna kabelkanaler är en stor och riskfylld investering för bredbandsoperatörerna, inte minst utanför tätbebyggda områden. Grävkostnaderna står idag för upp till 80 procent av den totala kostnaden vid nyetablering. Fanns det bara bättre tillgång på färdig kanalisation med plats för fiberkablar skulle fler aktörer våga sig på en etablering vilket både skulle medföra bättre konkurrens och att nya områden får möjlighet till fiberanslutning. Det konstaterar kommunikationsmyndigheten PTS i en ny rapport.
– Varje ny kilometer ger potential att ansluta runt 30 användare till bredband i lands- och glesbygd där bredband annars förmodligen inte skulle anläggas på kommersiella grunder, säger Göran Marby, generaldirektör på PTS.
Men i rapporten finner PTS att det saknas fungerande marknad och affärsmodeller för att sälja, hyra ut och förmedla kanalisation. De tänkbara aktörerna, som exempelvis tele- och energibolag, har olika planeringshorisonter, ansvars- och kostnadsfördelningen är oklar och det finns brister i information och samordning kring grävarbeten.
Risktagande mellanhand
I rapporten identifierar myndigheten fem olika affärslösningar som de menar kan sätta fart på utvecklingen. Bland annat föreslår de att det skapas ett mellanled kallat Infrastructure Clearing House som betalar merkostnaden av kostnaden för nedläggningen av tomrör men som också får del av intäkterna när operatörerna hyr plats i dem. Modellen bedöms vara långsiktigt affärsmässigt lönsam även med ett relativt litet antal affären och skulle ge mer än 600 000 nya användare i glesbygd tillgång till bredband.
Möjliga finansiärer skulle kunna inkludera både privata och offentliga aktörer.
Luftledningar alternativ
Ett annat radikalt förslag är att satsa på luftledningar som komplement till nedgrävd kanalisation. Tomkanaler för fiber skulle kunna hängas upp under elledningarna i det så kallade mellanspänningsnätet som täcker nära 100 procent av alla byggnader i Sverige om man räknar på ett avstånd på upp till 500 meter.
