Vabba eller vobba?

Det var inte många år sedan smarttelefonen gjorde intåg i våra liv, sedan dess har mobiliteten i samband med vårt arbete blivit en allt viktigare del i vår vardag. Vi får nya möjligheter att utföra våra arbetsuppgifter.

Enligt Carlos Dominguez, tidigare global försäljningsdirektör på Cisco, är collaboration ”diversifierade team som samarbetar i och utanför företaget med syfte att skapa mervärde genom att förbättra innovation och kundrelationer, samtidigt som man utnyttjar ny teknik för effektiva interaktioner i det virtuella och fysiska rummet.”

Näringslivet har varit early adopters när det kommer till mobilitet. Borta är skrivmaskiner, inne är molnet. Tekniken är inte längre ett hinder, men vårt övriga samhälle haltar efter. Våra försäkringssystem bygger på att kvinnor ska vara hemma med barnen och är därför utformade för att det enbart ska passa det som traditionellt varit kvinnodominerade yrken.

Rätten till tillfällig föräldrapenning är viktig. Den gör det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta, men vad händer när den tillfälliga föräldrapenningen inte är anpassade till dagens arbetsliv och till det livspussel som råder idag?

Vi vill att vabba ska vara en rättighet och vobba ska vara en möjlighet. Att vobba är att vara hemma med sjukt barn trots att man läser mejlen, svarar i mobilen och kanske kopplar upp sig på ett telefonmöte. Om man idag anmäler sjukt barn till försäkringskassan och vobbar gör man sig skyldig till bidragsfusk. Något man under en tid försökt bekämpa genom att göra det krångligt med intyg från förskolan när barnen är sjuka, utan att i verkligheten minska vabbandet.

Det har pratats livspussel, jämställdhetsbonusar och RUT-avdrag, men man glömmer att se sig omkring och se att arbetslivet förändrats mycket de senaste tio åren. Nyligen gick fackförbundet Unionen ut och berättade att tre av fem tjänstemän i privat näringsliv arbetar när de är hemma med sjukt barn. Chefer uppger i högre utsträckning att de alltid vobbar istället för att vabba.

När University of Bradford införde en collaboration-lösning uppgav 75 procent av medarbetarna att stress och tidsåtgång i samband med resande hade minskat, 61 procent tyckte att de hade bättre möjligheter att styra sin tid och 39 procent uppgav att det blivit lättare att hålla en god kontakt med kollegorna.

Tekniken med åtkomst till företagens system finns sedan länge. Möjligheterna att delta i möten via telefon, chatt eller video finns där också, men det rigida försäkringssystemet och lagen gör det omöjligt att kombinera dessa. Antingen är barnen sjuka och då får man inte jobba, eller så är de friska och ska vara på förskolan. Stressen i att känna att man bör befinna sig på ett annat ställe, samtidigt som barnen har feber gör att barn skickar till förskolan sjuka och smittar andra barn eller att stressade föräldrar inte har möjligheten att sakta upp karusellen och hinna vara hemma med barnen och samtidigt ha möjligheten att jobba om man vill. Det finns ett ingenmansland mellan samhällets och arbetsgivarens förväntningar, där befinner sig föräldrar som inte vet på morgonen när barnen har feber om arbetet kommer att kräva ens uppmärksamhet eller inte. Ska man då anmäla vab eller inte?

Som förälder finns det ingenting viktigare än ens barns hälsa. Det är kompromisslöst. Som förälder vet vi alla också att våra barn inte alltid är just sjuka eller friska. Det är inte av eller på. På samma sätt vet vi som tjänstemän att ett företag i dagens samhälle inte kan ”stämpla in” kl 08:00 för att sedan stänga ner 17:00. Den världen försvann för länge sedan och ersattes av företagens, och därmed dom anställdas, förmåga att leverera mot tydliga mål, oavsett när på dygnet detta görs. Det handlar inte om att människor måste jobba mer, det handlar om att jobba på rätt sätt. Möjligheten att kunna jobba rätt måste ges alla anställda och det är företagens ansvar liksom statens.

– Fredrik Fagerlund, Managing director på Interoute Sweden.