Funktion i lyxförpackning

HTCs nya Android-familj innehåller inte bara toppmodellen One X. Lika intressant är aningen mer återhållna One S, som konstruerats enligt tillverkarens upplägg med ett chassi i ett stycke aluminium. Materialet har behandlats så att det nästan är omöjligt att repa. Ett skrap med nycklarna åstadkommer visserligen ett streck, men det gnuggas lätt bort med tummen.

I jämförelse med storasyster är S tunnare, lättare, mer greppvänlig och faktiskt också flera klasser snyggare i mina ögon. Mjukvarumässigt är de däremot identiska; Android 4 i botten med egna gränssnittet Sense ovanpå. Anpassningen är mer än bara kosmetisk, till exempel den täta integrationen med nätlagringstjänster. Det senare kan behövas, för utan minneskortsplats och bara 10 gigabyte utrymme för film, musik och appar kan det bli trångt om saligheten.

Gott om kraft

Den dubbelkärniga processorn presterar mycket fint och One S känns alltid rapp. Däremot har HTC inte lyckats få till videoprestandan riktigt lika bra som Sony med jämnstarka Xperia S, åtminstone inte med stadardvideospelaren. Visst går det att visa film i full hd, men flytet är inte perfekt och SVT play i hög kvalitet blir också i tyngsta laget.

Kameran presterar i alla fall finfint. Faktiskt till och med aningen bättre än i sitt dyrare syskon när det gäller stillbilder, trots att de på pappret ska vara lika.

Lyckad helhet

Lite enklare är däremot skärmen som inte riktigt når upp till toppklass i den hårda konkurrensen, varken när det gäller upplösning eller skärpa. Tydligast blir det när man försöker läsa riktigt liten text.

På det hela taget är HTC One S en riktigt trevlig telefon i lyxig förpackning – kanske HTCs snyggaste lur någonsin. Även om det finns hetare alternativ för den riktigt prestanda-hungrige kan det här bli en kioskvältare som jobbtelefon. Form och funktion i skön harmoni.